Borg och Östros - eviga trätobröder

Häromdagen träffade jag Leif Lewin, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet. Vi talade om riksdagsmän som är missnöjda med att de får mindre att säga till om. Inget konstigt med det tycker professorn som menar att så blir det med ett proportionellt valsystem och där valresultatet har gett oss en majoritetsregering för första gången på mycket länge.

Nu förhandlas det i regeringskansliets korridorer mellan de fyra partierna. När regeringens förslag kommer till riksdagen så ska det mycket till innan ledamöterna som tillhör regeringspartierna börjar bråka i utskotten. Så Anne-Marie Pålsson (M) får finna sig i att mer eller mindre ingå i ett transportkompani vars huvudsakliga uppgift är att slussa regeringens förslag genom riksdagen. Men den rollen gillar hon inte och har bestämt sig för att inte ställa upp i valet 2010.

Anders Borg däremot, har stort inflytande. Och han är inte ens förtroendevald till riksdagen. Professor Lewin minns första mötet med sin elev. Det var i början på 90-talet på ett seminarium som professor Lewin fick av sina kolleger i 50-årspresent. Kolleger och föreläsare var högaktningsfulla, sa snälla saker och visade sin respekt. När det var dags för de yngsta, studenterna på A-nivå, var det slut på hyllningarna:

"Då var det en liten skarp djävel som sågade alla mina böcker", berättade Leif Lewin.

Anders Borg var hans bästa elev, i konkurrens med en annan, Thomas Östros. De två eleverna förde redan då intensiva debatter och försökte slå varandra i huvudet med argumenten.

""De har grälat på samma sätt sedan dess. Inget har förändrats, det är som ett evigt pågående seminarium. Det är bara andra lokaler. I stället för Schytteanum så är det numera riksdagen, säger Leif Lewin.

Reinfeldts bumerang

Fredrik Reinfeldt talar om föregångslandet Sverige och vill vara det statsbärande partiet. Efter tre år som statsminister har vi den senaste tiden hört honom hänvisa till Tage Erlander som i 23 år ledde s-regeringar. Jämförelsen med landsfader Erlander har förstås retat socialdemokrater. Lite triumfatoriskt gnuggar Mona Sahlins förtrogna händerna: Stöddighet brukar straffa sig.

Det återstår att se vad väljarna tycker. Möjligen kan Fredrik Reinfeldts ambitioner på att leda "det statsbärande partiet" bli en bumerang. En socialdemokrat som varit med länge minns den smärtsamma valförlusten 1976. En stor fördel med nederlaget den gången var just att försöka tvätta bort stämpeln som det statsbärande paritet. Väljare associerade epitet med överhet och maktfullkomlighet och att det den gången var en anledning till att valet förlorades. Under oppositionsåren hade de chansen att visa sig upproriska.