Ingvar Carlsson rycker ut

En välbehaglig rysning kändes längs ryggraden för att i nästa sekund avlösas av en oroande tanke: Hur ska det gå för honom?
Huvudet är de här dagarna fullt av Barack Obama. Jag har just läst klart hans bok Dreams from my Father och i går, den 4 juni, lyssnade jag på nätet på hans tal han höll i Kairo, på Al Azhar-universitetet.
Så här dagen efter talet blir jag irriterad på alla expertkommentatorer som poängterar att det inte innehöll några nyheter, att han inte gav några konkreta besked.
Lite småttigt!
Han vågade ju utmana; han markerade mot extremism, våld och fanatism. Han var mer bestämd än vad en amerikansk president varit på mycket länge när han förklarade att israeler och palestinier måste acceptera en tvåstatslösning. Han lät övertygande när han betonade att även den islamska kulturen betyder mycket för USA:s och världens utveckling. Han uppmuntrade till demokrati, religions- och åsiktsfrihet och till respekt för varandras folk och länder. Han efterlyste samarbete.
George W Bushs era försvann in i historiens dimma.

Barack Obamas tal fick mig att tänka på vad Ingvar Carlsson sa häromdagen när jag träffade honom.
”Nu har USA fått en president som Europa hälsar välkommen. Men vad gör vi för att stötta honom?”
Ingvar Carlsson är ordförande i InterAction Council (IAC), en organisation som en gång om året samlar världens f d stats- och regeringschefer och ett antal experter. Den här gången diskuterade de klimat, ekonomisk kris och hur man kan förhindra ett nytt kallt krig.
På senaste IAC-mötet, som hölls i Saudiarabien nu i maj, var entusiasmen stor över Obama, men delegaterna uttryckte också en oro över att förväntningarna på honom är så stora.
På väg hem från mötet tecknade Ingvar Carlsson ner fem punkter där EU kan gå före:

1. När en ny klimatöverenskommelse förhandlas fram i Köpenhamn i december kommer USA ha en helt annan attityd än vad man hade vid Kyotoprotokollets tecknande. Kina likaså. Problemet är de fattiga länderna. De tycker att den rika världen ska ta ett grundläggande ansvar. Här kan Europa visa att de går före och på så sätt få med sig de fattiga länderna.
2. Europa måste stötta Obama och klargöra inför Israel att man kräver en tvåstatslösning.
3. Den ekonomiska krisen slår hårdast mot de fattigaste. Europa får inte skära ner sitt stöd dem.
4. Ingvar Carlsson är orolig för att Nato flyttar fram sina positioner gentemot Ryssland. Han vill att Europa ska föra dialog med Ryssland. På IAC-mötet förstod han att makthavaran i Moskva tycker att Europa sviker ett löfte genom sin inringningspolitik.
5. Avvecklingen av kärnvapen i de fem ursprungliga kärnvapenmakterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) måste påbörjas. Först då får de auktoritet i förhandlingar med t ex Iran. Nästa vår påbörjas en översyn av kärnvapnen enligt ickespridningsavtalet. Även här borde EU gå i spetsen, enligt Ingvar Carlsson.
Han är hoppfull när det gäller Ryssland och Kina. Den ekonomiska krisen har fått dem i nya tankebanor. Och EU har chans att fånga upp den nya attityden.
”Europa måste ägna sig mer åt storpolitik, mindre åt snus och krökta gurkor.”
Jag är beredd att hålla med. Och läs Barack Obamas bok, och glöm inte att lyssna på talet!