Miljöpartiet större än Socialdemokraterna i Stockholm

Plötsligt blev det tvärtyst bland de unga Muf:arna som minglade i Frejasalen i Moderaternas riksdagskansli. Från den gigantiska tv-skärmen hördes Claes Elfsberg och Sören Holmberg kommentera Valu, den vallokalundersökning som ligger till grund för valanlayser och som på valvakorna blir den första prognosen. Moderaterna skulle få ungefär samma stöd som vid förra EU-valet.
Inte kul, tyckte de. Stämningen hade kommit av sig för resten av kvällen.
Vid elvatiden kom till slut valresultatet. M hamnade på 18,8 procent (mot 18, 3 i valet 2004). Reinfeldt tackade valarbetarna, svarade på journalisternas frågor och åkte till Sveriges Television.
Valvakan avfolkades raskt.
Jag fångade in partisekreterare Per Schlingmann som försökte förklara. Han hade i början av valrörelsen trott att även denna gång skulle valet handla om JA eller NEJ till EU, men märkte snart att väljarna intresserade sig för vad de svenska ledamöterna kan göra i EU-parlamentet. Han ändrade kampanjupplägg, och satsade på sakfrågor som ekonomi, jobb och klimat. Men M hade hunnit tappa i tid och fart. Per Schlingmann gratulerade Folkpartiet som drivit tydliga EU-frågor i sin kampanj och konstaterade att det uppenbart gått hem.
Lena Adelsohn Liljeroth tyckte att det "på sätt och vis var skönt att Pirapartiet kom in i EU-parlametnet så får de visa vad de går för lagom till valet nästa år". Hon trodde att de inte skulle få det helt lätt då.

Nu är det dagen efter, måndag, och anlyserna av valet är i full gång. Här är de vanligaste slutsatserna:
- Väljarna har inte sett valet som ett JA- och NEJ-val
- Piratpartiets succéval visar att de etablerade partierna misslyckats med integritetsfrågorna,
- Miljöpartiets framgång bekräftar väljarnas intresse för klimat och miljö. I och med att MP släppt utträdeskravet vågade fler miljöintresserade rösta på partiet
- Valet blev i stor utsträckning ett personval. Moderater har ifrågasatt om Hökmark var den lämpliga toppkandidaten och en del Socialdemokrater är tveksamma till om Ulvskog var rätt person.
- Marit Paulsen har visat att kandidaternas personlighet coh drivkraft har betydelse

Folkpartiet och Miljöpartiet är de stora vinnarna (förutom Piratpartiet förstås) och de har fått en ny auktoritet gentemot sina respektive allianskamrater. FP kommer att fortsätta med sina soloutspel och driva egna frågor. Och MP:s styrka gentemot V i den rödgröna alliansen har stärkts.
Socialdemokrater och Moderater är självklart besvikna och partiledarnas skådespelartalanger räcker inte till. De försöker låta nöjda, men besvikelsen lyser igenom.
Fredrik Reinfeldt talar om ett högre valdeltagande denna gång (43,3 procent) och har räknat ut att det innebär att över 120.000 fler har valt hans parti i detta EU-val jämfört med det förra. Han lyfter också fram att hans blå allians fick en procent mer än Sahlins röda.
Valet har visat Mona Sahlin på ett allvalrigt problem: I Stockholms kommun är S fjärde största parti efter M, FP och MP. I Stockholms län tredje största efter M och FP. (Se svt.se)
Redan i riksdagsvalet 2006 syntes tendensen, en ström av s-väljare hade gått över till MP.
Jag har redan hört Socialdemokrater åter ta upp Mona Sahlins strategiska misstag, att inte hon hålla fast vid en koalition med enbart MP, att hon borde lämnat V utanför.