fredag 26 juni 2009

Frälsarmöte i Tällberg

Tällberg i juni 2009. I det idylliska Tällberg som klättrar uppför Siljans sluttning surrar det av samtal på spanska, engelska och dalmål. Det är företagaren Bo Ekman som för femte året arrangerar Tällberg Forum. Det här året har megakändisarna uteblivit. Förra året var Bianca Jagger här, 2007 drottning Rania av Jordanien, 2006 Kofi Annan och 2005 Kungen och Drottningen.
Bo Ekman är en lång stilig man med kritvitt hår. Han brinner för planeten Jorden och har som tema från år till år - How on earth can we live together, within the planetary boundaries? Under Tällberg Forum-dagarna varierar han formuleringen på frågan om och om igen: Hur ska vi få fungerande global governance? Hur ska vi kunna leva ihop? Vet vi vad vi borde göra? Kommer vi att göra det?
Han blandar kulturinslag med seminarier. Han tillåter sig själv att vara känslomässig och tar långa konstpauser när han står på scen. I bland blir det lite väl mycket Bo Ekman under de större arrangemangen i stortältet. En och annan Tällbergbo suckar diskret och tycker att herr Ekman håller frälsningsmöte. Men delegaterna från olika hörn av världen är nöjda. I Tällberg får de under avslappnade former tid att på mindre seminarier, i pauser, och under måltiderna testa funderingar och stöta på motargument.
När jag efter grillfest högst upp på berget vandrar mot hotellet i den ljusa sommarnatten får jag sällskap med en nyanländ delegat. Hon har varit i Tällberg i flera år och ska delta på ett av seminarierna på fredagen.
- Varje gång jag lämnar Tällberg har jag fått nya insikter, nya infallsvinklar som får mig att tänka i nya banor. Det gäller nog de flesta som kommer hit.

Gro still going strong

Tällberg, juni 2009. Gro Harlem Brundtland, 70 år, är klädd helt i svart med kraftfullt smycke i halsgropen och mörka solglasögon. Hon utstrålar power och inger respekt bara genom sin uppenbarelse. Hon är huvudattraktionen på Tällberg Forum som pågår just nu.

De senaste årens miljörörelse förknippas i hög grad med Al Gore. Men Gro Harlem Brundtland väckte makthavare långt före honom. Hennes rapport från Brundtlandkommissionen Our common furture är från 1987. Al Gores bok och film kom först nästan 20 år senare.

För två år sen utsågs hon av FN:s Ban Ki Moon till miljöambassadör.
Gro i full sving igen, alltså. Med sin bakgrund som politiker och f d statsminister är hon konkret, vill hitta förslag som tvingar fram minskade utsläpp för att förhindra fortsatt klimatpåverkan. Hon hänvisar till Ingvar Carlssons rapport om globalt ledarskap från 1995 som här hemma i Sverige fick väldigt liten uppmärksamhet. I den hittar hon förslag och tankar som hon gärna hänvisar till. Det gäller inte minst att fundera ut globala avgifter, eller skatter, och nämner till exempel att en del flygbolag redan tar ut en miljöavgift. Hon är helt säker på att utan pengar till u-länderna blir det inget klimatavtal i Köpenhamn nu i december.

Medan statsminister Reinfeldt noterat att ledarna i Europa och övriga världen slutat tala om klimatkris och i stället koncentrerar sig på finanskris är Gro Harlem Brundtland evig optimist.

-- Jag ger inte upp hoppet om betydelsefulla lösningar på klimatfrågan i Köpenhamn i år.

onsdag 10 juni 2009

Bildt skådar fågel

"Det blir skivad fiskmås!"

Så sa Carl Bildt i början på 90-talet när han fick höra att det skulle krävas 4000 vindmöllor för att ersätta en av de äldsta reaktorerna i Oskarshamns kärnkraftverk. Han var på bussturné i Västsverige med journalister och medarbetare och träffade energi- och miljöexperter när han spådde de halländska fåglarnas framtida öde.

Tänk vad rätt han fick. I dagens Svenska Dagbladet är ornitologerna bekymrade för havsörnar, tranor, svanar, gäss och vadarfåglar.

Örnar trillar ner från himlen, som en forskare säger i artikeln.

Just skivade fiskmåsar nämns i och för sig inte. Studier säger också att sjöfåglarna är duktiga på att väja för vindsnurror som står i havet. Men ändå, så rätt han fick.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 9 juni 2009

Age before beauty

Vi får se det som tidens tecken att den 71-årige Alf Svensson slog ut 30-åriga Ella Bohlin i EU-valet. Snittåldern på Sveriges nya EU-parlamentariker ligger på 51 år, tre år över snittet för riksdagsledamöterna på Helgeandsholmen.
Anders Borg som i sina tal oroar sig för att vi inte jobbar tillräckligt långt upp i åldrarna kan alltså vara lugn när det gäller våra politiker i Bryssel. Inför nästa EU-val är fem av de nu invalda pensionärer. Alf Svensson och Marit Paulsen är 70+ och redan nu penionärer. I valet 2014 har även Olle Schmidt, Olle Ludvigsson och Eva-Britt Svensson passerat 65. Och ytterlgare två, Gunnar Hökmark och Marita Ulvskog är då en bra bit över 60.

måndag 8 juni 2009

Miljöpartiet större än Socialdemokraterna i Stockholm

Plötsligt blev det tvärtyst bland de unga Muf:arna som minglade i Frejasalen i Moderaternas riksdagskansli. Från den gigantiska tv-skärmen hördes Claes Elfsberg och Sören Holmberg kommentera Valu, den vallokalundersökning som ligger till grund för valanlayser och som på valvakorna blir den första prognosen. Moderaterna skulle få ungefär samma stöd som vid förra EU-valet.
Inte kul, tyckte de. Stämningen hade kommit av sig för resten av kvällen.
Vid elvatiden kom till slut valresultatet. M hamnade på 18,8 procent (mot 18, 3 i valet 2004). Reinfeldt tackade valarbetarna, svarade på journalisternas frågor och åkte till Sveriges Television.
Valvakan avfolkades raskt.
Jag fångade in partisekreterare Per Schlingmann som försökte förklara. Han hade i början av valrörelsen trott att även denna gång skulle valet handla om JA eller NEJ till EU, men märkte snart att väljarna intresserade sig för vad de svenska ledamöterna kan göra i EU-parlamentet. Han ändrade kampanjupplägg, och satsade på sakfrågor som ekonomi, jobb och klimat. Men M hade hunnit tappa i tid och fart. Per Schlingmann gratulerade Folkpartiet som drivit tydliga EU-frågor i sin kampanj och konstaterade att det uppenbart gått hem.
Lena Adelsohn Liljeroth tyckte att det "på sätt och vis var skönt att Pirapartiet kom in i EU-parlametnet så får de visa vad de går för lagom till valet nästa år". Hon trodde att de inte skulle få det helt lätt då.

Nu är det dagen efter, måndag, och anlyserna av valet är i full gång. Här är de vanligaste slutsatserna:
- Väljarna har inte sett valet som ett JA- och NEJ-val
- Piratpartiets succéval visar att de etablerade partierna misslyckats med integritetsfrågorna,
- Miljöpartiets framgång bekräftar väljarnas intresse för klimat och miljö. I och med att MP släppt utträdeskravet vågade fler miljöintresserade rösta på partiet
- Valet blev i stor utsträckning ett personval. Moderater har ifrågasatt om Hökmark var den lämpliga toppkandidaten och en del Socialdemokrater är tveksamma till om Ulvskog var rätt person.
- Marit Paulsen har visat att kandidaternas personlighet coh drivkraft har betydelse

Folkpartiet och Miljöpartiet är de stora vinnarna (förutom Piratpartiet förstås) och de har fått en ny auktoritet gentemot sina respektive allianskamrater. FP kommer att fortsätta med sina soloutspel och driva egna frågor. Och MP:s styrka gentemot V i den rödgröna alliansen har stärkts.
Socialdemokrater och Moderater är självklart besvikna och partiledarnas skådespelartalanger räcker inte till. De försöker låta nöjda, men besvikelsen lyser igenom.
Fredrik Reinfeldt talar om ett högre valdeltagande denna gång (43,3 procent) och har räknat ut att det innebär att över 120.000 fler har valt hans parti i detta EU-val jämfört med det förra. Han lyfter också fram att hans blå allians fick en procent mer än Sahlins röda.
Valet har visat Mona Sahlin på ett allvalrigt problem: I Stockholms kommun är S fjärde största parti efter M, FP och MP. I Stockholms län tredje största efter M och FP. (Se svt.se)
Redan i riksdagsvalet 2006 syntes tendensen, en ström av s-väljare hade gått över till MP.
Jag har redan hört Socialdemokrater åter ta upp Mona Sahlins strategiska misstag, att inte hon hålla fast vid en koalition med enbart MP, att hon borde lämnat V utanför.

fredag 5 juni 2009

Ingvar Carlsson rycker ut

En välbehaglig rysning kändes längs ryggraden för att i nästa sekund avlösas av en oroande tanke: Hur ska det gå för honom?
Huvudet är de här dagarna fullt av Barack Obama. Jag har just läst klart hans bok Dreams from my Father och i går, den 4 juni, lyssnade jag på nätet på hans tal han höll i Kairo, på Al Azhar-universitetet.
Så här dagen efter talet blir jag irriterad på alla expertkommentatorer som poängterar att det inte innehöll några nyheter, att han inte gav några konkreta besked.
Lite småttigt!
Han vågade ju utmana; han markerade mot extremism, våld och fanatism. Han var mer bestämd än vad en amerikansk president varit på mycket länge när han förklarade att israeler och palestinier måste acceptera en tvåstatslösning. Han lät övertygande när han betonade att även den islamska kulturen betyder mycket för USA:s och världens utveckling. Han uppmuntrade till demokrati, religions- och åsiktsfrihet och till respekt för varandras folk och länder. Han efterlyste samarbete.
George W Bushs era försvann in i historiens dimma.

Barack Obamas tal fick mig att tänka på vad Ingvar Carlsson sa häromdagen när jag träffade honom.
”Nu har USA fått en president som Europa hälsar välkommen. Men vad gör vi för att stötta honom?”
Ingvar Carlsson är ordförande i InterAction Council (IAC), en organisation som en gång om året samlar världens f d stats- och regeringschefer och ett antal experter. Den här gången diskuterade de klimat, ekonomisk kris och hur man kan förhindra ett nytt kallt krig.
På senaste IAC-mötet, som hölls i Saudiarabien nu i maj, var entusiasmen stor över Obama, men delegaterna uttryckte också en oro över att förväntningarna på honom är så stora.
På väg hem från mötet tecknade Ingvar Carlsson ner fem punkter där EU kan gå före:

1. När en ny klimatöverenskommelse förhandlas fram i Köpenhamn i december kommer USA ha en helt annan attityd än vad man hade vid Kyotoprotokollets tecknande. Kina likaså. Problemet är de fattiga länderna. De tycker att den rika världen ska ta ett grundläggande ansvar. Här kan Europa visa att de går före och på så sätt få med sig de fattiga länderna.
2. Europa måste stötta Obama och klargöra inför Israel att man kräver en tvåstatslösning.
3. Den ekonomiska krisen slår hårdast mot de fattigaste. Europa får inte skära ner sitt stöd dem.
4. Ingvar Carlsson är orolig för att Nato flyttar fram sina positioner gentemot Ryssland. Han vill att Europa ska föra dialog med Ryssland. På IAC-mötet förstod han att makthavaran i Moskva tycker att Europa sviker ett löfte genom sin inringningspolitik.
5. Avvecklingen av kärnvapen i de fem ursprungliga kärnvapenmakterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) måste påbörjas. Först då får de auktoritet i förhandlingar med t ex Iran. Nästa vår påbörjas en översyn av kärnvapnen enligt ickespridningsavtalet. Även här borde EU gå i spetsen, enligt Ingvar Carlsson.
Han är hoppfull när det gäller Ryssland och Kina. Den ekonomiska krisen har fått dem i nya tankebanor. Och EU har chans att fånga upp den nya attityden.
”Europa måste ägna sig mer åt storpolitik, mindre åt snus och krökta gurkor.”
Jag är beredd att hålla med. Och läs Barack Obamas bok, och glöm inte att lyssna på talet!

onsdag 3 juni 2009

Anders Borg har en dröm

Vår 41-årige finansminister är orolig för hur det ska gå med Sverige och välfärden när 40- och 50-talisterna går i pension.

”Det bästa vore om Sveriges golfbanor var tomma och folk i stället var på sina arbetsplatser och jobbade.”

Ett motförslag kommer här som dessutom kan hjälpa Anders Borg att få ner ungdomsarbetslösheten på 24-25 procent: Låt de unga arbetslösa ta över jobben så kan de 40-talister som vill fortsätta med sin golf.